Maja Viström är en 23-årig center från Thorengruppen IBK med rötterna i Umeå som blivit utsedd till världen bästa innebandyspelare 2024. När vi hör hennes berättelse om vikten av föreningslivet för hennes karriär i vägen mot världseliten blir vi än stoltare över vårt engagemang i idrottssverige. Hon beskriver föreningslivet som något utav det finaste vi har, en bubbla och plats där människor möts, umgås och samarbetar.

När visste du att du ville satsa?
Jag har alltid älskat idrott, spelat innebandy hemma på gatan och fotboll på rasterna i skolan. Någonstans har det nog alltid funnits en dröm om att bli bäst. Men den verkliga tanken på att vilja satsa kom nog inte förrän jag var 15, och beslutet om att satsa på just innebandy togs två år senare, när jag var 17 år.
Känslan att bli utsedd till världens bästa?
Det är bara otroligt ärofyllt. En utmärkelse som gör mig glad, tacksam och till och med lite stolt. Jag verkar vara ganska okej på innebandy.
Vad har du för tips till dem som vill satsa och utvecklas?
Det överlägset bästa tipset tror jag är glädje, det måste vara kul, annars går man inte till träningen. Sedan konkreta innebandytips är att leka innebandy, trixa med bollen, dribbla i köket, osv. Underskattat är också att titta på innebandy, titta på de bästa, vad gör dem, lär av dem!
Vad har varit det viktigaste för att utvecklas för dig?
Oj, det är många saker. En kombination av fantastiska lagkamrater, engagerande ledare och ett omåttligt stöd från nära och kära, samt en rejäl dos vinnarskalle. Men allra viktigast har nog ändå glädjen till sporten varit, jag älskar att gå till träningen.
Vad händer med dig när du får träna, röra på dig?
När jag får träna så mår jag bara bra, jag känner mig pigg och fylld av energi!
Vad betyder föreningslivet för dig?
Jag tycker att föreningslivet är något utav det finaste vi har. En bubbla där människor möts, umgås och samarbetar. Föräldrar skjutsar, står i fik, sköter sekretariat, bygger sarg och massa mer, bara för att våra barn ska få möjlighet att skapa minnen för livet. Det är vackert.
Var har föreningslivet betytt för dig?
Det var ju där allt började, så allt. Hade inte varit den spelare jag är idag och absolut inte den människa jag är idag, om det inte vore för föreningslivet.
Hur mår du om du inte får träna?
Usch, det är jobbigt. Klarar max några dagar, sedan börjar det krypa i både i kropp, knopp och själ.
Vad har dina lagkompisar betytt för dig?
Blir lite rörd av den här frågan. Mina lagkompisar, det är relationer för livet, dem är familj.